Välkommen till vår hemsida!

Sidan är under omarbetning

Arbetar för alla
Föreningen arbetar brett för bevarande av fäbodkultur och utveckling av fäbodbruk. I arbetet är GFF uppmärksam på konventioner, riktlinjer och miljömål och vill styra in sin verksamhet nära dessa. För styrka och slagkraft söker GFF samverkan med andra intressenter. Nätverket är brett och har skänkt föreningen hög kompetens. Verksamheten är i huvudsak definierad till Gävleborgs län men ett vidare perspektiv är oundvikligt och alla erfarenheter föreningen gör är obegränsat tillgängliga för alla. Vi är glada att såväl riksförening som andra regionala föreningar för fäbodbrukare idag accepterar och tillämpar vår ideologi.

Medlemsmöte på Mittjas fäbod i Norsbo norr om Edsbyn

Vi tar några exempel
GFF har allt sedan tillkomsten 1996 tvingats engagera sig i rovdjursfrågor. Detta ledde till utarbetande av en rovdjurspolicy som varit vägledande för ställningstaganden i rovdjursfrågor sedan 2002. Den grundar sig på Konventionen om Biologisk Mångfald från 1992. För föreningen betyder Konventionens Artikel 8j väldigt mycket. GFF tolkar artikelns lydelse och anslutande texter som att fäbodkulturen representerar ett lokalt samhälle med kunskaper som särskilt skall respekteras och bevaras. Tolkningen stöds av Centrum för biologisk mångfald, som på regeringens uppdrag belyst tillämpningen av artikel 8j. GFF, ingår i Länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation i Gävleborgs län.

Skogsbete i Hudiksvalls kommun

Var rädd om betesmarken
GFF reagerade 2007, tillsammans med Värmlands säterbrukarförening, kraftigt mot vad vi ansåg vara Jordbruksverkets försök att förvandla definitionen av ”betesmark” till en EU-standard. Förslaget innebar att SJV också ville radera bort Sveriges agrara historia och spoliera den biologiska mångfald som är beroende av en mer än tusenårig traditionell jorbrukshävd. GFF hävdar att nationella och geografiska särdrag inte kan sättas åt sidan ifall syftet med en ersättning för miljöfrämjande åtgärder ska tillgodoses. LRF noterade åsikten och gjorde frågan till sin. Tack för stödet…

Prinsessor spred glans
Det är styrelsemöte i Gävleborgs fäbodförening någon gång i maj 2007. Den 10 juni skall prinsessan Madeleine fylla 25 år. Någon noterar att prinsessan är hertiginna över Hälsingland och Gästrikland samt ställer frågan ifall föreningen inte bör uppvakta.
Det anses lämpligt, frågan är bara hur.
Kanske något som kan berätta om vad fäbodbruk innebär?  Men vad? 
Lösningen blir: Vi bjuder hit henne!
I april 2009 meddelar Hovet ”att Prinsessan, i sällskap med H.K.H. Kronprinsessan, gärna tackar ja till ett besök, den 15 juni 2009.”

Valet av sällskap är utomordentligt tilltalande. Tala om extra tilldelning - bonus, som man säger. GFF utser vid besöket sin kära gäst Prinsessan Madeleine till hedersmedlem. Första uppdraget blir att hylla en av föreningens grundare, eldsjälen Sune Pettersson, för hans arbete att med idérikedom och outsinlig energi sprida budskapet om fäbodbrukets betydelse. Han som genom sitt arbete på den egna fäboden Gåsbäcken är ett levande exempel på sina idéers trovärdighet.

Planering är betydelsefull
GFF är inte negativ till vindkraft men dagens byggande av vindkraftverk sker allt mer i skog och därmed möts också intresset och fäbodbruket på ett helt nytt sätt. Ingen av fäbodbrukets företrädare här i landet ensam kan tala om var fäbodbrukets intressen kan göra att en exploatör för vindkraft ska söka andra marker. Men vi kan med skärpa säga nej till en planlös exploatering. GFF har satsat sina resurser på att studera ett område. GFF kan där säga att området kan vara unikt, men inte att det är det. Därför har GFF tillsammans med Riksföreningen bett Riksantikvarieämbetet, RAÄ, om hjälp. RAÄ säger att en god planering är nödvändig vid storskalig utbyggnad av vindkraft. Kommunen lyssnade och lät göra en fördjupa översiktsplan, vilken gav resultatet att exploateringen av området kraftigt skulle reduceras. Länsstyrelsen har dock haft invändningar och beslutet är inte fattat. Om grunden är politiska påtryckningar eller faktiska miljöskäl enligt kraven om hushållning med mark och vatten är svårt att utläsa. GFF önskar en slags struktur på hur etablering av vindkraft ska ske.

I medlemsbladet för julen 2008 fanns denna bild och bildtext; tyvärr är den fortfarande aktuell:
"Fäbodarna på Hallavallen vid Norra Dellen, och de kanske 30 andra fäbodställena i området, kan få gå i lag med cirka 80 stycken 105 meter höga torn med 45 meter långa vingar i ett milsbrett band upp mot Bergsjö"
Fotomontage: Vindkraftföretaget RES Skandinavien

Interiör från en nyklädd vallstuga i Bjuråker, 2007

Det hände saker på fäboden också före buföringen – den dag djuren fördes till skogs, till fäboden och skogsbetet.

Den riktiga fäbodbrukaren var väl förberedd. Gärdesgårdar som höll betesdjuren borta från täppor och täkter nära husen skulle stå fast och vara täta.

Källor, brunnar och vattenhål skulle vara rensade och källtrosken skulle leva. Källtrosken är ett vördat fäboddjur, som står ”de små” i skogen nära. Hon är väldigt lik en groda och är det väsen, som hjälper till att hålla vattnet tjänligt.

Hus och tak skulle vara översedda. Ved skulle finnas framkörd och vara huggen. Alla laggkärl skulle ha fyllts med vatten så de var täta. Allt detta var karlagöra.

Fruntimren stod för klädningen av husen på vallen. När alla ”skulle” var gjorda var det årets första skojefest. Som bilderna visar lever fortfarande traditionerna i våra skojeskogar.